Kristen tro är ingen verklighetsflykt, för att knyta an till förra blogginlägget. Däremot kan vår tro skänka trygghet och frid. Den lindar inte in allt i bomull. Läser man Psaltaren kan man finna flera exempel på att psalmisterna plågas av ångest och oro. Ömsom beklagar sig psalmisten för att hjärtats ångest är stor (Ps 25), ömsom känns Gud långt borta hos psalmisten. Han ropar "Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?" (Ps 22)

I Psaltaren finns där en psalm som betyder mycket både för mig och för andra. Det är Psalm 23. Herren är min herde. Det är en psalm som utandas trygghet och kärlek. Men det är också en psalm som inte väjer det smärtfulla. Psalmisten vet, likväl som dig och mig att smärtan och lidandet hör till livsvillkoren. Därför kan han säga:

"Om jag än vandrar i dödsskuggans dal 
fruktar jag intet ont, ty du är med mig.
Din käpp och stav de tröstar mig." (v. 4)

För psalmisten David är budskapet att Herren finns med Honom också i dödsskuggans dal något som skänker honom trygghet. Budskapet att Gud är med David är också ett budskap till Dig och mig. Genom dopet och tron är Gud med mig. Det innebär att vad som än möter mig är något som jag inte möter själv. Jesus finns med mig.

Att vara i dödens närhet, att mista en människa man älskar är något av det värsta som finns. Men också i den stunden finns Gud med oss. Också när jag inte kan se någon logisk förklaring till smärtan och lidandet finns han där.

David säger i en annan psalm:

"Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet,
skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. 
Om jag säger: "Må mörker falla över mig
och ljuset bli natt omkring mig", 
så är mörkret inte mörkt för dig, natten skall lysa som dagen
och mörkret vara som ljuset." (Ps 139:9-12)

För mig personligen har budskapet om Guds närvaro i våra liv blivit allt viktigare. Det handlar om att vi än lider lider vi tillsammans med Jesus och för Honom. Låt mig avsluta den här bloggen med några ord från 2 Kor 12:

"Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark." (12:10)

 

Husmor

1 mars 2011 11:08

Men all plåga sker väl inte för Kristus skull? Eller jag förstår inte..
När kristna pinas för sin tros skull, så visst, men när det sker andra hemskheter i våra liv, hur kan detta lidande ske för Jesu skull?
Hmm.. förstår du hur jag menar?

http://wannabehemmafru.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...