Jag tycker att melodifestivalen har blivit allt mer urvattnad och träligt. Men det finns en å annan låt som drar till sig min uppmärksamhet i positiv bemärkelse. En av dessa är följande låt. "Spring för livet". Och min tanke går till alla de kvinnor, och naturligtvis även män, som lever i destruktiva relationer av det slaget som beskrivs:

Ibland blir jag ärligt talat trött på den humor som finns i vår samtid. I typ 90% av det roliga består i grova sexskämt eller med väldigt stark sexuell anspelning. Varför kan man inte snarare försöka skildra komiska situationer i livet i stort?

En annan sak som jag reagerar på inte bara i svensk humor är alla svordomar. Det är inte ett problem bara i humorn naturligtvis, utan i andra program. Inredningsprogram, galaprogram, nyheter, dokumentärer, you name it - överallt finns dessa svordomar.

Kanske låter jag som en sådan där moralistisk religiös figur utan humor? Den som känner mig väl vet att jag är humoristisk och gladlynt. Den som känner mig vet att jag lätt kan skratta. Men när i stort sett alla skämt och alla vitsiga poänger anspelar på sex har det gått fel.

Och så var det svordomar. Jag är inte språkallergisk. Dagligen hör jag svordomar. Stundtals, i vissa frustrationsfyllda situationer kan en svordom slinka genom mina läppar. Svordomar, verbala eller kognitiva, får vi nog leva med tänker jag. Men det är inte samma sak som att legitimera svordomar som något rätt. Det kan däremot öka förståelsen för det. Någon person sa vid ett tillfälle "Svordomar är miljöförstöring som bidrar till att förstöra och förråa den mänskliga kulturen." Och nog är det väl så? Ordet sköljer över oss hela tiden. Somliga ord kan vara konstruktiva och uppbyggliga. Andra är destruktiva och farliga. Svordomar, i en allt för stor konsumtion, leder lätt till en råare attityd. Och är det egentligen inte varje människas erfarenhet hur något litet som är fel lätt utvecklar sig till något än mer destruktivare?

Jag är inte moralist. Men jag vill problematisera.