Det är inte vanligt att jag håller med TD och VDM Annika Borg. Tvärtom finns det många frågor där jag inte håller med henne. Men jag delar hennes konklusion i en artikel. Enligt Dagen har det i Sofia församling i Stockholms stift har en islamsk imam anställts för tjänst i fryshuskyrkan. Detta ingår som ett led i mångfaldsarbetet i församlingen. Maria Kjellsson Rydinger träffar rätt när hon menar att det finns ett behov av dialog mellan kristendom och islam. Det är inget som helst fel att mötas utifrån våra olika erfarenheter och samtala som människor. Det är inget fel att ha dialoger med varandra och där det faktiskt går samarbeta. Kristendom och Islam står långt från varandra när det gäller gudsuppfattning. Vi kristna är inte muslimer och muslimer är inte kristna. Men i den sekulära kontext vi befinner oss i finns där beröringpunkter som förenar oss. Det innebär naturligtvis inte att vi ska kompromissa med vår tro. Vi ska frimodigt stå för att Jesus är vägen, sanningen och livet.

Dialoger är alltid viktiga. Men en dialog ska inte innebära att en annan religion bekostar en imams tjänst. Ska jag som blivande präst (Deus volente) förvänta mig att få min prästtjänst bekostad av en islamsk församling? Förmodligen inte.

Annika Borgs artikel hittar ni här.

Funderingar beträffande fastlagssöndagen. Texten är hämtat från Höga Visan. Had från början tänkt att spela in det och lägga in som videoklipp här. Men det gick inte.

Man brukar säga att det finns två olika begrepp för kärleken. Eros, som är en benämning på den egoistiska kärleken som i första hand bara söker sitt eget och Agape som är den självutgivande kärleken - den som snarare söker andras välbefinnande än vårt eget. När vi talar om Guds kärlek handlar det uteslutande om agape.

Den texten som vi just hörde är en oerhört stark text. Den beskriver kärleken i mäktiga uttryck. "Stark som döden är kärleken, lidelsen obeveklig som graven. Dess pilar är flammande eld."

På onsdag inleds fastan, många församlingar firar då askonsdagsmässan. Men redan imorgon, på fastlagssöndagen, får vi en aning om fastan. Detta sker bland annat i den här Bibeltexten som uttrycker Guds kärlek till oss. Söndagens överskrift är "Kärlekens väg".

När Jesus går vägen upp till Jerusalem, som vi får följa under några veckors tid, vandrar han bokstavligen kärlekens väg. Han vet hela sanningen. Han vet varför han ska gå upp till Jerusalem och vad som väntar Honom. Han vet att han kommer att övergivas även av sina närmaste vänner, att han kommer att hånas, torteras och dö för alla människors skull. Trots det väjer han inte för det oundvikliga. Det är brutalt och hårt att följa Jesus på den vägen. Men det är något vi måste. Vi måste förstå att det är för vår skull Jesus väljer att gå lidandet till mötes. Av kärlek till oss, som genom vår synd är vända bort från Gud.

Vägen Jesus gick till Jerusalem var en smärtsam väg. Men man kan inte radera ut den, som man ibland kanske vill göra. Likaledes kan inte heller vi radera ut smärtan vi möter i livet. Vi måste gå igenom det. Men vi går inte ensamma. Bakom, framför och med oss även i det största lidandet vandrar Jesus med oss. Som ni vet har Psaltarens 23 psalm kommit att vara viktig under den gågna veckan för mig. Och särskilt den 4 versen där psalmisten utbrister: "Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont. Ty du är med mig, din käpp och stav de tröstar mig."

Fastan är en tid för eftertanke och att avstå. För somliga känns det kanske märkligt det här med fastan. Men då ska vi tänka att Jesus själv fastade, att Hans apostlar gjorde det och att det har varit en självklarhet för kristna i 2000 år att dagarna före påsk avstå från saker. Naturligtvis kan fastan drivas av felaktiga motiv, kanske en längtan efter att andra ska se det eller kanske att vi tror att Gud kräver det för att vi ska vara älskade av Honom. Men låter man fastan ske av kärlek till Gud så är det något gott.

Man kan fasta på olika sätt. Det kan handla om att avstå från mat, naturligtvis, men det finns också andra sätt. Det går att avstå från något litet, tex från att äta godis eller dricka kaffe om man nu tycker om det. Man kan också låta fastan få bli en tid då man läser Bibeln lite extra och försöker hitta fler stunder i vardagen till bönen.

Gud välsigne vår fastetid. Amen.