Eros och agape behöver varandra för att vara riktig kärlek. I Gud sammanfaller eros och agape fullständigt. Och så an det också bli hos människan. Den heliga Térèse av Lisieuxe (1873-1897) offerakt till den barmhärtiga kärleken är en lysande illustration till detta. Thérèse öppnar sig för Guds kärlek, hon vill vara ett tomt kärl som låter sig fyllas av den gudomliga kärlekens strömmar. Det verkar som om hon bara vill ta emot (eros)  Men hon gör det för att glädja Gud, för att ge honom tillfälle att ge sig själv. Gud söker efter tomma kärl som han kan fylla. Thérèse erbjuder sin tomhet för att tillfredsställa Guds längtan efter att totalt ge ut sig själv. I den mogna kärleken sammanfaller eros och agape. (Störst av allt är kärleken, Wilfrid Stinissen. Sid 40)

För mig är den där bilden kärl någonting väldigt starkt. Du och jag är skapade av Gud för att höra samman med Honom. Han älskar oss - och vår kallelse blir på något sätt, bland många andra, att göra Hans kärlek synlig för människor. Att finnas till hands för en människa som lider. Att lyssna på en person som inte mår så bra.

Låter du ditt liv och ditt hjärta få vara ett Guds kärl?