När det gäller attitydförändring talar man ibland om reciprocation. Ett exempel på det kan vara när man besöker en affär, där man bjuder på provsmakning av någon liten delikatess. En psykologisk effekt på det kan vara att man känner ett tryck att handla just den varan. Man köper för att återgälda.

Så är det väl med mycket här i världen. Vårt tänkande blir lätt "Om jag gör såhär mot NN, så får jag det tillbaka", eller "Om han gör det mot mig förväntas att jag ska göra det tillbaka". Också vår kärlek till varandra som människor  präglas  ofta av ett sådan inställning. Men i ett kristet sammanhang ska det vara diametralt annorlunda. Vi ska älska varandra utan tanke på att få något tillbaka. Vi ska vara beredda på att ge mer än vad vi får tillbaka. De människor som vi ska älska är inte bara de människor som älskar oss. Det är också de människor som hatar oss, som gör oss illa. Vi ska älska de människorna som ingen människa ser - utan som blir bortglömda.

Kristen tro och kristen kärlek är inte något rationellt. Det är irrationellt och provokativt. Både att Gud älskar oss och att vi ska älska utan förväntningar på att mötas av kärlek går emot det mänskliga förnuftet.