I allt för många sammanhang betraktas saker som i sig är mycket goda saker som något katolskt - något mystiskt och gravt felaktigt. Med jämna mellanrum får man höra att korstecken är något sådant. Man uppmanas kanske ibland att hålla sig borta från sådana saker. Men är det verkligen något konstigt att göra korstecken?

För mig är ett sätt påminna mig om Jesu lidande. Att det lidande Jesus gick igenom gjorde Han av kärlek till mig. Jag gör det för att påminna mig om Guds kärlek till mig i dopet. Att jag, genom dopet, blev iklädd Kristi rättfärdighet och blev Hans älskade barn.

Det här är högst frivilligt. Men testa att göra korstecken! Jag uppmuntrar dig som läsare att pröva det. Kanske känns det aningen obekvämt göra det första gången. Men pröva igen. Låt korstecknet få bli en tydlig bön för dig själv till Honom som var lydig till döden - döden på ett kors.

Det finns olika sätt att göra korstecken. Jag har börjat vika in lillfingret och ringfingret mot handflatan, varpå jag har fört samman tummens, pekfingrets och långfingrets fingerspetsar motvarandra så att det nästan ser ut som ett treklöver. Detta präglas av en symbolik. De två fingrarna som är vikta mot handflatan symboliserar Jesu dubbla naturer - Han är sann Gud och sann människa. De tre fingrarna som är förda mot varandra som ett treklöver symboliserar treenigheten - att Gud har uppenbarat sig för oss som Fader, Son och Helig Ande. På ett sådant sätt tänker jag att korstecknet får präglas av en djup symbolik, även om det givetvis kan variera från gång till.

Testa att göra korstecken. Be gärna en bön samtidigt. I den Ortodoxa kyrkan bes Jesusbönen, vilken med fördel kan bes när man gör korstecken. Den är mycket enkel till sin struktur - men samtidigt väldigt djup till sitt innehåll:

"Herre Jesus Kristus, Guds Son - förbarma dig över oss syndare."

Det är en bön om att Jesus Kristus, som är både Gud och människa, ska vända sitt hjärta till oss och ge oss av sin frid. Det är en bön om att Guds närvare ska få bli allt tydligare i våra liv.