En granne som gick bort för några år sedan var väldigt klok av sig. Det är förvisso många av mina grannar, men denne i synnerhet. När det var varmt väder och folk klagade på vädret en gång sa han något i stil med "Människor blir aldrig nöjda. När det kallt gnälls det över att det är för kallt och när det är varmt gnälls det över att det är för varmt." Det är inte en observation som enbart han la märke till. Det har nog de flesta av oss gjort.

Precis så tror jag, när jag ser tillbaka på min livssituation det senaste halvåret, att det är. När jag pluggade längtade jag innerligt efter att terminen skulle ta slut och jag skulle få det där efterlängtade sabbatsåret då jag skulle arbeta och kunna slippta studiestressen. Nu är det här... Sedan januari har jag ett uppehåll med mina studier. Jag borde vara nöjd. Jag borde vara glad. Och ändå gnäller jag. För det var visst inte så härligt att vara alldeles ledig. Nu längtar jag mot något annat. Mot ett arbete (som det ju inte är lätt att få tag på i dessa tider). Mot framtida studier. Något att tänka tillbaka till när jag om något år tar tag med studierna igen och gnäller över att jag inte får ledighet?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...