Funderingar beträffande fastlagssöndagen. Texten är hämtat från Höga Visan. Had från början tänkt att spela in det och lägga in som videoklipp här. Men det gick inte.

Man brukar säga att det finns två olika begrepp för kärleken. Eros, som är en benämning på den egoistiska kärleken som i första hand bara söker sitt eget och Agape som är den självutgivande kärleken - den som snarare söker andras välbefinnande än vårt eget. När vi talar om Guds kärlek handlar det uteslutande om agape.

Den texten som vi just hörde är en oerhört stark text. Den beskriver kärleken i mäktiga uttryck. "Stark som döden är kärleken, lidelsen obeveklig som graven. Dess pilar är flammande eld."

På onsdag inleds fastan, många församlingar firar då askonsdagsmässan. Men redan imorgon, på fastlagssöndagen, får vi en aning om fastan. Detta sker bland annat i den här Bibeltexten som uttrycker Guds kärlek till oss. Söndagens överskrift är "Kärlekens väg".

När Jesus går vägen upp till Jerusalem, som vi får följa under några veckors tid, vandrar han bokstavligen kärlekens väg. Han vet hela sanningen. Han vet varför han ska gå upp till Jerusalem och vad som väntar Honom. Han vet att han kommer att övergivas även av sina närmaste vänner, att han kommer att hånas, torteras och dö för alla människors skull. Trots det väjer han inte för det oundvikliga. Det är brutalt och hårt att följa Jesus på den vägen. Men det är något vi måste. Vi måste förstå att det är för vår skull Jesus väljer att gå lidandet till mötes. Av kärlek till oss, som genom vår synd är vända bort från Gud.

Vägen Jesus gick till Jerusalem var en smärtsam väg. Men man kan inte radera ut den, som man ibland kanske vill göra. Likaledes kan inte heller vi radera ut smärtan vi möter i livet. Vi måste gå igenom det. Men vi går inte ensamma. Bakom, framför och med oss även i det största lidandet vandrar Jesus med oss. Som ni vet har Psaltarens 23 psalm kommit att vara viktig under den gågna veckan för mig. Och särskilt den 4 versen där psalmisten utbrister: "Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont. Ty du är med mig, din käpp och stav de tröstar mig."

Fastan är en tid för eftertanke och att avstå. För somliga känns det kanske märkligt det här med fastan. Men då ska vi tänka att Jesus själv fastade, att Hans apostlar gjorde det och att det har varit en självklarhet för kristna i 2000 år att dagarna före påsk avstå från saker. Naturligtvis kan fastan drivas av felaktiga motiv, kanske en längtan efter att andra ska se det eller kanske att vi tror att Gud kräver det för att vi ska vara älskade av Honom. Men låter man fastan ske av kärlek till Gud så är det något gott.

Man kan fasta på olika sätt. Det kan handla om att avstå från mat, naturligtvis, men det finns också andra sätt. Det går att avstå från något litet, tex från att äta godis eller dricka kaffe om man nu tycker om det. Man kan också låta fastan få bli en tid då man läser Bibeln lite extra och försöker hitta fler stunder i vardagen till bönen.

Gud välsigne vår fastetid. Amen. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...