När det gäller attitydförändring talar man ibland om reciprocation. Ett exempel på det kan vara när man besöker en affär, där man bjuder på provsmakning av någon liten delikatess. En psykologisk effekt på det kan vara att man känner ett tryck att handla just den varan. Man köper för att återgälda.

Så är det väl med mycket här i världen. Vårt tänkande blir lätt "Om jag gör såhär mot NN, så får jag det tillbaka", eller "Om han gör det mot mig förväntas att jag ska göra det tillbaka". Också vår kärlek till varandra som människor  präglas  ofta av ett sådan inställning. Men i ett kristet sammanhang ska det vara diametralt annorlunda. Vi ska älska varandra utan tanke på att få något tillbaka. Vi ska vara beredda på att ge mer än vad vi får tillbaka. De människor som vi ska älska är inte bara de människor som älskar oss. Det är också de människor som hatar oss, som gör oss illa. Vi ska älska de människorna som ingen människa ser - utan som blir bortglömda.

Kristen tro och kristen kärlek är inte något rationellt. Det är irrationellt och provokativt. Både att Gud älskar oss och att vi ska älska utan förväntningar på att mötas av kärlek går emot det mänskliga förnuftet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...