Ibland blir jag ärligt talat trött på den humor som finns i vår samtid. I typ 90% av det roliga består i grova sexskämt eller med väldigt stark sexuell anspelning. Varför kan man inte snarare försöka skildra komiska situationer i livet i stort?

En annan sak som jag reagerar på inte bara i svensk humor är alla svordomar. Det är inte ett problem bara i humorn naturligtvis, utan i andra program. Inredningsprogram, galaprogram, nyheter, dokumentärer, you name it - överallt finns dessa svordomar.

Kanske låter jag som en sådan där moralistisk religiös figur utan humor? Den som känner mig väl vet att jag är humoristisk och gladlynt. Den som känner mig vet att jag lätt kan skratta. Men när i stort sett alla skämt och alla vitsiga poänger anspelar på sex har det gått fel.

Och så var det svordomar. Jag är inte språkallergisk. Dagligen hör jag svordomar. Stundtals, i vissa frustrationsfyllda situationer kan en svordom slinka genom mina läppar. Svordomar, verbala eller kognitiva, får vi nog leva med tänker jag. Men det är inte samma sak som att legitimera svordomar som något rätt. Det kan däremot öka förståelsen för det. Någon person sa vid ett tillfälle "Svordomar är miljöförstöring som bidrar till att förstöra och förråa den mänskliga kulturen." Och nog är det väl så? Ordet sköljer över oss hela tiden. Somliga ord kan vara konstruktiva och uppbyggliga. Andra är destruktiva och farliga. Svordomar, i en allt för stor konsumtion, leder lätt till en råare attityd. Och är det egentligen inte varje människas erfarenhet hur något litet som är fel lätt utvecklar sig till något än mer destruktivare?

Jag är inte moralist. Men jag vill problematisera.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...