"Svordomar och oanständigt tal är något som förråar och förstör den mänskliga kulturen."

Helt sant är dessa orden, sagda av en känd präst vid förra kyrkomötet. Sorgligt nog tvingades frågan om svordomar och könsord tas upp vid kyrkomötet. Och jag tänker att det ligger mycket mer i de orden än man kan tänka sig. Svordomar bygger ingalunda upp långvariga relationer. De används oftast för att kränka människor, för att ge uttryck för starka positiva eller negativa känslor.

Jag har nog mer och mer blivit motståndare till dessa ord. De låter illa. De river ner. Låter jag självgod? Jag avskyr svordomar och jag undviker instinktivt bruket av dem. Samtidigt finns det tillfällen då man av misstag råkar att svära till.

Svordomar är förkastligt och något jag tänker att varje människa egentligen ska fly undan. För vilken uppgift fyller egentligen svordomen? Samtidigt finns det en sak som tyvärr har blivit mer legitim - ja till och med rätt att säga. "Herre Gud", "Herre Gud min skapare" etc har kommit att bli fraser an använder som svordomar - som förstärkande ord. Och det är en värre sak än att svära. För det är att bruka Guds namn på ett felaktigt. En gammal kontraktsprost sa vid ett tillfälle ungefär såhär:

>>Jag tycker att svordomar är fula. Men något jag tycker är fulare är att använda Guds namn som en svordom. Då är det väl, om man nu måste svära, bättre att använda Fans namn snarare än Guds.>>

Det har gått några år sedan den gamle pensionerade kontraktsprosten sa de orden. Men visst ligger det mycket i det?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...