När jag läste Socialpsykologi för några månader sedan läste vi att människan har ett genetiskt behov att höra samman med andra människor. Vi har ett behov att vara en del av några andra, och det tar sig uttryck i att vi väljer att klumpa ihop oss de som vi tycker är mest lika oss, de människor som vi anser kan gynna oss bäst att umgås med. När jag ser på kyrkan ser jag att det allt för ofta har varit samma tänk. Vi har sökt oss till de människor som kan ge oss mest. I en vanlig gudstjänst någonstädes finns människor som blir ensamma och övergivna av församlingen. Varför? De passar inte in. De är inte som man bör vara. De sticker ut. Det är fel. Så fel. Till kyrkan ska vi ju komma som vi är. Vi ska kunna komma med vår sorg och smärta. Vi ska kunna koma utan att behöva göra oss till några särskilda.

Jag är inte utan skuld. Visst finns det väl en tendens att vilja skylla ifrån sig? Mena att felet ligger hos de andra i församlingen och inte hos mig? Men början till utanförskap ligger inte, med nödvändighet, hos dem andra i församlingen. Den ligger hos dig och mig som är delar av en församling. Vi har inte bara en möjlighet, vi har också en skyldighet att bemöta människor med kärlek och värme som kommer oss till mötes i församlingen. "Ta emot varandra med frid" säger St Paulus. Tankvärda ord. Men främst rannsakande. Hur väl engagerar jag mig för att en ny människa i min församling ska känna sig välkommen, sett och älskad? Hur väl engagerar jag mig för att den här människan som kommer ny till församlingen ska få höra budskapet om syndernas förlåtelse - att Gud älskar oss villkorslöst?

Kyrkan har många kännetecken. Luther räknar upp 7 kännetecken: människor döps enligt Guds vilja, man firar nattvarden enligt Kristi instiftelse, nycklamakten används, ämbetet finns, Jesus predikas, bönen och lidandet. För mig blir dessa 7 kännetecken attribut för något centralt - församlingen tror och bekänner Jesus som Gud och frälsare. Och bland de människor som kommer till tro på Jesus Kristus finns olika typer av människor. Där finns den aktive socialdemokraten, likaväl som den aktive sverigedemokraten. Där finns den mannen som lider av autism, likaväl som kvinnan vars liv är slagna i spillror. I Kristi kyrka finns det olika människor. Det ska vi vara glada över och tacksamma. Med frimodighet får vi tacka Herren som, till sin Kyrka, kallar olika människor. Det blir för mig personligen ett tecken att Kristi Kyrka är något annat än en intresseförening eller ett politiskt parti.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...