På intet sätt vill jag vara vetenskaplig i mitt resonemang här. Mycket utgår från ett lekmannaperspektiv när jag närmar mig frågor som dessa.

I min goda vän Iluzjas blogg dök en diskussion upp när det gäller sex och det sätt som det ofta förmedlas genom filmer. Och utan tvekan är det något som påverkar, främst unga människor. Ett nyckelord när man diskuterar det här ämnet, liksom många andra ämnen, är "sensitiv periods" eller på svenska "känsliga perioder". Detta betecknar perioder i en människas liv då man, enligt psykologin (kanske främst utvecklingspsykologin) är särskilt påverkbar för omgivningen. Enligt forskning (har ingen konkret källa, en lärare sa det på en föreläsning) har tex barn i 7-8 års åldern en sensitiv period vad gäller tv-våld.

Sensitiva perioder är något som följer en människa under hela livet. Och det är väl något vi alla ibland kan känna av. Visst kan det finnas perioder då man särskilt kan påverkas av reklam på tv? Visst finns det perioder då vi är särskilt sensibla för hur omgivningen tänker i en viss fråga.

När det gäller TV-våld tänker såhär: att se en deckare eller thriller behöver inte innebära att man går ut och mördar en människa. Samtidigt tror jag att vi påverkas mycket mer av filmer än vad vi egentligen tror. Även om vi inte anar det eller tror det, tänker jag att vi på ett omedvetet plan alltid kan påverkas. Kanske kan reaktionen att på TV och på film se en människa bli nedslagen eller misshandlad leda till att man får en förhärdad människosyn? Inte vet jag. Inom den sociala kognitiva teorin talas om observationsinlärning. Viktig profil inom denna teorin är Albert Bandura. På 60-talet gjorde han ett experiment. Han lätt några vuxna människor slå några bobo-dockor så besinningslöst som möjligt. Detta filmades in och därefter lät Bandura några barn se denna video, i samma rum som bobo-dockorna befann sig. Detta ledde till att barnen, utan att ens ha blivit ombedda att slå dockorna börjar slå dem. Det säger något viktigt om barn och utveckling. Barn gör som de ser vuxna göra. Och jag undrar om vi vuxna verkligen är så annorlunda som barn? Nödvändiga förutsättningar, enligt Bandura, var uppmärksamhet, minne, självförtroende samt motivation. Om dessa förutsättningar infaller vid en sensitiv period i samband med att en vuxen ser en rysare, tänk om detta kan leda till att man agerar som på filmen? Banduras experiment kan ses här:

Psykoanalysens fader, Sigmund Freud, talar om att en människa har två grundläggande drivkrafter. Sexualiteten och aggressionen. Oavsett vad vi tycker om vår vän Freud kan vi inte annat än säga att det finns en poäng i det här. Om vi ser in i filmens värld - vad är de två viktigaste ingredienserna, överlag? Just dessa. Det finns något kittlande i båda dessa ingredienser som fängslar när de framställs på filmen. Uteslutande är det som vore dessa två ting själva syret eller motorn i alltet. Därför är det inte otänkbart att det här påverkar vår människosyn - hur vi ser på andra människor. När unga människor ser hur sexualitet hanteras på filmduken i diverse filmer (som inte med nödvändighet klassas officiellt sett som pornografi) finns risken att dessa införlivar detta i den socialpsykologiska termen "ideal self" (hur vi borde vara). När människor ser andra blir slagna på film kanske detta leder till en platt människosyn. Kanske leder det till att man inte reagerar när man läser om våld i TV.

Ovannämnda tankar bör ses som en inledning på en diskussion om det här med TV-våld. Jag kommer att återvända när jag har möjlighet i ämnet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...