Eros och agape behöver varandra för att vara riktig kärlek. I Gud sammanfaller eros och agape fullständigt. Och så an det också bli hos människan. Den heliga Térèse av Lisieuxe (1873-1897) offerakt till den barmhärtiga kärleken är en lysande illustration till detta. Thérèse öppnar sig för Guds kärlek, hon vill vara ett tomt kärl som låter sig fyllas av den gudomliga kärlekens strömmar. Det verkar som om hon bara vill ta emot (eros)  Men hon gör det för att glädja Gud, för att ge honom tillfälle att ge sig själv. Gud söker efter tomma kärl som han kan fylla. Thérèse erbjuder sin tomhet för att tillfredsställa Guds längtan efter att totalt ge ut sig själv. I den mogna kärleken sammanfaller eros och agape. (Störst av allt är kärleken, Wilfrid Stinissen. Sid 40)

För mig är den där bilden kärl någonting väldigt starkt. Du och jag är skapade av Gud för att höra samman med Honom. Han älskar oss - och vår kallelse blir på något sätt, bland många andra, att göra Hans kärlek synlig för människor. Att finnas till hands för en människa som lider. Att lyssna på en person som inte mår så bra.

Låter du ditt liv och ditt hjärta få vara ett Guds kärl?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...