De allra flesta har en åsikt i ämnet. I 27 år frågan om styckmordet berört och påverkat människor. Det finns något tragiskt med fallet. Oavsett hur man ställer sig  skuldfrågan beträffande de båda läkarna kommer man inte undan att hela fallet handlar om tragik. Någon människa har med berott mod mördad och styckat en människa vid namn Catrine da Costa.

Igår på veckans program av "Veckans brott" gavs en granskning av fallet. Leif GW Persson mfl gav sig hårt in och kritiserade polisutredningen. Och när man läser på om fallet kan man inte annat än bli konfus vid flera viktiga saker. På rena indicier anklagas två läkare för att ha mördat en kvinna och styckat henne.

Jag tillhör en av de som faktiskt, i likhet med Leif GW Persson, tror att de båda männen har råkat ut för ett justitiemord. Faktum är, om man granskar varje enskilt vittne, finns där grava saker att anmärka. Nyckelvittnet är, utan tvekan den s k allmänläkarens dotter. Tre år gammal ska hon ha berättat för sin mor saker som tyder på att hon skulle ha varit med när Catrine da Costa blev mördad. Enligt Thomas Eriksson, professor i allmänpsykiatri, är detta en total orimlighet. Ett barn kan inte minnas saker från den här tiden i sin barndom. De delar av hjärnan som behövs för minnet är inte utvecklade för att minnas vid den här åldern.

Genomgående när det gäller mordet på Catrine da Costa är minnet ett nyckelord. Först flera år efter mordet (ja, om hon nu egentligen mördades, det vet man inte helt säkert) sker rättegången. Först flera år senare träder en polis fram som menar sig ha sett Catrine da Costa tillsammans med den s k obducenten. Först flera år efter mordet träder det s k fotohandlarparet fram som menar sig ha fått in bilder på en styckad kvinnokropp.

När jag läste kognitionspsykologi läste vi en del om minnet. Vad som kan sägas specifikt om minnet är att det är konstruktivt. Det påverkas både av vad vi förväntas minnas, och vad vi vill minnas - men det kan också påverkas av vad andra säger att vi har varit med om. Det tror jag kan förklara en del vittnesmål i da Costa-fallet.

Inte sällan när man ställer sig tveksam inför de båda läkarnas skuld anklagas man för att häda Catrine da Costas minne. Det har sagts både en och två gånger att vi, för Catrines och hennes anhörigas skull, ska låta fallet vara som det är. Men vem gagnas av att två män, på väldigt tvivelaktiga grunder, döms som styckmördare? Den som är insatt i ämnet kan säga att de faktiskt inte har dömts för mordet. Och det är sant. Vid tingsrättens dom frias de för mordet - men döms för att ha styckat kroppen. Brottet var preskriberat, så det kunde inte överklagas. Av gemene man är dock de båda männen dömda till såväl mord som styckning.

För den som önskar se dokumentären från "Veckans brott" kan man se den här.

Tillägg:

Glömde säga följande. När det gäller da Costa fallet finns ingen teknisk bevisning. Det finns ingen solklar mord, eller några direkta vittnen. Inte heller finns det någon säker mordplats. Indicier, indicier, indicier...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...