I min hemförsamling har vi arbetat en del med bönen. Förra terminen, och två terminer tidigare, har vi haft något som kallas för "bön och samtal". Det har inneburit att de som haft möjlighet samlats i kyrkan två timmar innan gudstjänsten för att samtala om församlingens liv, om världen i stort och samlat alla tankar som avslutning i bön. I november förra året började vi med personlig förbön. Mitt i gudstjänsten finns möjlighet för den som önskar att gå fram och tända ett ljus, men även att gå ut i vapenhuset där prästen finns. Under en kort stund ges man möjlighet att bli buren av en broder i tron.

För mig har bönen blivit allt viktigare. Både i Kyrkans liv och i mitt liv. Det gäller att hitta tillfällen då man kan samtala med Gud.

Jag tror att bönen är viktig - ja, rent av avgörande för om en Kyrka ska kunna leva vidare. Som en präst sa "De kyrkor som dör ut är de där man inte ber". Och visst är det väl så? I de andliga sammanhang där man distanserar sig från sin Herre skärs roten av till trädet. Förutsättningen för att en kyrka, och en församling, sak kunna leva vidare är att man lever av och nära Jesus Kristus - trons centrum. Han är den källa där vi kan hämta kraft. Och umgänget med Gud försutsätter vårt hjärtas samtal med Honom.

 

Betty

24 mars 2011 16:19

Bra skrivet, så är det ju verkligen!

Broder J

27 mars 2011 07:21

Åh, tack så mycket!!

 

Manuela

25 mars 2011 18:13

Jo.... bra skrivet... men typ kan du ändra färgen. Knappt läsbart för mig.
Tacksam.

Broder J

27 mars 2011 07:03

Ja, absolut.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...