I allt för många sammanhang betraktas saker som i sig är mycket goda saker som något katolskt - något mystiskt och gravt felaktigt. Med jämna mellanrum får man höra att korstecken är något sådant. Man uppmanas kanske ibland att hålla sig borta från sådana saker. Men är det verkligen något konstigt att göra korstecken?

För mig är ett sätt påminna mig om Jesu lidande. Att det lidande Jesus gick igenom gjorde Han av kärlek till mig. Jag gör det för att påminna mig om Guds kärlek till mig i dopet. Att jag, genom dopet, blev iklädd Kristi rättfärdighet och blev Hans älskade barn.

Det här är högst frivilligt. Men testa att göra korstecken! Jag uppmuntrar dig som läsare att pröva det. Kanske känns det aningen obekvämt göra det första gången. Men pröva igen. Låt korstecknet få bli en tydlig bön för dig själv till Honom som var lydig till döden - döden på ett kors.

Det finns olika sätt att göra korstecken. Jag har börjat vika in lillfingret och ringfingret mot handflatan, varpå jag har fört samman tummens, pekfingrets och långfingrets fingerspetsar motvarandra så att det nästan ser ut som ett treklöver. Detta präglas av en symbolik. De två fingrarna som är vikta mot handflatan symboliserar Jesu dubbla naturer - Han är sann Gud och sann människa. De tre fingrarna som är förda mot varandra som ett treklöver symboliserar treenigheten - att Gud har uppenbarat sig för oss som Fader, Son och Helig Ande. På ett sådant sätt tänker jag att korstecknet får präglas av en djup symbolik, även om det givetvis kan variera från gång till.

Testa att göra korstecken. Be gärna en bön samtidigt. I den Ortodoxa kyrkan bes Jesusbönen, vilken med fördel kan bes när man gör korstecken. Den är mycket enkel till sin struktur - men samtidigt väldigt djup till sitt innehåll:

"Herre Jesus Kristus, Guds Son - förbarma dig över oss syndare."

Det är en bön om att Jesus Kristus, som är både Gud och människa, ska vända sitt hjärta till oss och ge oss av sin frid. Det är en bön om att Guds närvare ska få bli allt tydligare i våra liv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...