I ett litet kapell i en församling i närheten fann jag denna fantastiska staty av Gudsmodern. I Fredags firades runt om i den Världsvida Kyrkan en viktig dag - Marie Bebådelsedag. Dagen handlar om ett av de stora mysterierna - hur Gud blir en foster Marias moderliv. Det är en dag som handlar både om frälsningsgåvan och människovärde.

Gud blir människa - vilka konsekvenser får det för vårt sätt att se på människor? Ofta i många sammanhang gör man det till något syndigt att vara människa. Och ingen människa  finns det på jorden som aldrig syndar. (Rom 3) Men att vara människa är inte  första hand att vara syndare

Texten om Marie Bebådelsedag är väl värd att stanna upp inför och meditera över. Hur en liten flicka, kanske bara 13 år, ödmjukt böjer sig för Guds vilja. Hur en människa, likt du och jag, i Guds rike kan få en viktig uppgift. Maria var inte på något sätt syndfri. De som hävdar detta bortser från arvsyndens konsekvenser. Hon utvaldes inte av Gud för att hon var perfekt och syndfri - utan därför att Gud hade kallat henne till sig och att hon var öppen för Hans kallelse. Jag tänker att Gudamoderns kallelse säger något om vår Herres kallelse om oss alla. Vi kallas aldrig till Gud för att vi är perfekta - enbart genom Hans kallelse.

Heliga Maria är en av kristendomens viktigaste personer. Hon kan med rätta kallas för Herrens moder, för Gudaföderska - ja, kanske till och med för Kyrkans moder. Trots att hon är viktig glömmer vi lätt bort henne. Vi tänker lätt att det blir avgudadyrkan att tala om Maria. Och naturligtvis finns det exempel, både i kyrkohistorien och i vår samtid, på att hon har betraktats som en avgud. Det är givetvis en uppfattning man måste ta avstånd från - men inte på ett sådant sätt att man glömmer bort henne. Jag tror att många människor i vår tid har mycket att lära av Maria.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...